Maaija

Jag minns det fortfarande som det vore igår, dina läppar mot mina och hur dina fingrar smekte mitt hår.
Du var vacker och jag var kär, dödligt förälskad..
Hur många dagar som än kommer gå, kommer jag alltid önska att du var här.

Radion spelar en gamla låt med krasslig mottagning i ett dammigt och svalt garage. Tillbakalutad i en mörk och dammig skinnsoffa sitter jag med telefonen i händerna, precis som vanligt. Knappar om allt och ingenting, tankar som fladdrar överallt runt omkring.
Det är skönt att vara tillbaka, tillbaka med grabbarna i garagets smutsiga luft och oljiga golv.
Sommaren är påväg och det märks så tydligt. När bilar rivs i småbitar och det slängs käft med alla fram och tillbaka, det är då man trivs.
Livet är bra härligt som pojkflicka ibland. Även om det inte alltid finns något att hjälpa till att skruva med, finns det ändå alltid något att plocka med, speciellt när man har små händer och kommer åt saker.
Det är bra härligt, att få umgås med sina vänner och bara leva livet!

Imorn går jag introduktions dag på mitt, förhoppningsvis, nya jobb. Personlig assistent är vad nya jobbet är.
Även om det bara blir timmar ser jag fram emot det enormt!
Ska bli kul att få jobba med syrran ibland med, kanske vi ses lite oftare.
Har fredag som bestämd dag med, får se vad vi hittar på då. Fast då kommer jag jobba själv.

Ska bli riktigt roligt!

Varför ska man alltid lyckas hitta likheter mellan allt och alla hela tiden?
Självklart kan du jämföra två personer fast de kommer alltid vara två vitt skilda individer hur mycket likheter du än hittar.
Det är väl en himla tur det trots allt, hur hade saker sett ut annars liksom!

Fick ett tråkigt samtal idag, av en inte så tråkig person iallafall.
Men jag håller tummarna gubben, du vet att jag tänker på dig och vi alla stöttar dig! ❤


Nu är det väl dags att sova kanske, kom nyss hem typ. Gick på promenad (i mina nya Reebok skor!!) och hamnade visst i garaget. Det var faktiskt väldigt trevligt, de flesta av mina favorit grabbar samlade på ett ställe.
'Hård' dag väntar imorgon, eller nåt.. Handla mat och hjälpa pappa tillsammans med Robin. Tänkte nog lägga mig i solen hos pappa och rensa ogräs om det är bra väder!

Nu har vi alltså blivit sams igen, även om det inte är från min sida.
Känner att det var ingenting som ens var planerat, det bara hände helt enkelt.
Jag tycker faktiskt inte att det är okej, för jag mår inte så bra av det.
Att såhär fort bli etablerade och bli sambos igen hoppades jag aldrig skulle ske. Hatar verkligen det här! Försvinn!


Haha, pratar om min huvudvärk såklart. Den har tydligen flyttat in hos mig igen och gör mig riktigt kraft och orkeslös.
Blir ett samtal till sjukgymnasten imorgon för att försöka lösa det här.
Jag verkligen vägrar vara sängliggande en vecka till!

Är ruggigt seg idag, mår nog inte riktigt hundra än trots allt. Sitter på balkongen och funderar på vad man ska göra av den här dagen. Stallet är självklart med i planerna men sen då?
Blir nog att gå och pilla lite hemma tror jag.
Kan inte gå några längre promenader med hundarna med tanke på Spliffsons tass och jag har ändå inte fått mina skor än.

Sugen på att köpa ny bil är jag, eller har varit länge. Men inte vad för jag vet inte vad plånboken tillåter. Lutar åt en golf för det är trots allt en liten och framförallt billig bil. Samtidigt är det grymt skönt med kombi för hundarna. Men en liten billig bil, som samtidigt är kombi? Tåls att fundera på..

Det sägs att det är bättre att ångra saker du gjort, än att ångra att du inte gjort saker. I det här läget stämmer det till fullo, fast jag ångrar nog det jag inte gjort.
Vad hade hänt om jag stannat kvar, och inte flytt i vanlig ordning?
Svaret på den frågan kommer nog för alltid att vara omöjlig att finna.
På senaste har tusen saker snurrat i huvudet, och senaste åren det här med.

_______________________________

Sjuka är att jag knappt är trött, fast det knappt blev någon sömn alls natten till idag. Mådde riktigt karate-dåligt, och har gjort till och från hela dagen. Imorn ska jag dock ta mig i kragen och ge mig ut på hästen, länge och bara ut i skogen. Måste se till att ladda telefonen just ifall att.. Tänkte glo lite film får vi se om jag lyckas samla tankarna och somna.
Tack Jonnie för att du lämnade datorn så jag har nåt att göra! ❤

Känns lite dumt att jag inte lyckats somnat om än, och jag som tänkte gå upp vid 10?
Blir intressant att se hur den här dagen slutar, håller tummarna för att mitt paket dumpar in idag! Annars får jag nog börja efterforska vart det tagit vägen tror jag.
Dags att försöka sluta ögonen för hundrade gången nu då. Shila ligger på mig och rycker i sömnen, Spliff ligger på soffan och snarkar. Kanske dags att jag gör dem sällskap...

Men fan så roligt att bli sjuk nu då, eller vad det nu är frågan om!
Var hos mamma och käkade mat, runt 17, efter att jag hade kommit från stallet.
Väl hemma kände jag mig ännu hängigare än vad jag varit innan så la mig i sängen och somnade. Sista gången jag kollade på telefonen var den strax innan 19, och vaknade runt 23. Wtf!?
Var ute med hundarna en kortis, blir ju inte så långa vändor med tanke på Spliffsons trasiga tass.
Men nu ligger jag här igen, och hur jag än ligger är det oskönt.
Så nu ska jag ta mitt gnäll och försöka sova lite innan det är dags för andra äventyr, typ stallet...

Kroppen känns tung och huvudet ännu tyngre. Som en blytyngd sjönk huvudet igenom kudden direkt när det landade. Är det tankarna som väger eller är det av utmattning jag känner mig helt tom?
Rummet är svart och hundarnas snarkningar överröstar nästan musiken som spelas från telefonen.
Enda ljuset som finns att syna är en liten glimt från vardagsrummet, förmodligen är det solen som snart har tänkt att kliva upp på sin blåa himmel.
Den runda vita pappersbollen till lampa i sovrummet känns som den kommer närmare ju längre man tittar på den, jag tror mitt huvud spelar mig ytterligare ett spratt. Ett spratt som alla de andra som skett de senaste månaderna.
Allvaret i orden försvann nog för länge sen, ungefär i samma sekund som jag vaknade upp ur det jag trodde var perfekt.
Att perfektion kan ha ett ansikte, det var inget jag visste. På kuppen visade det sig även att perfektion följs av brister. Teorin om att perfektionens ansikte var felfritt, föll till marken lika hårt som när man slår i lilltån i sänggaveln.

Taket är fortfarande svart, täcket fortfarande obehagligt nära och sovrummets väggar kryper läskigt tätt inpå. Samma låt spelas fortfarande, och texten är väldigt passande i det här läget anser jag.
Om jag lyckas sortera fram ett par av de miljoner tankar som snurrar i mitt huvud skulle jag bli klokare, men det enda jag får fram är; ska jag gå upp och sätta mig på balkongen? Ska jag dra täcket längre upp, eller är det ens kallt?

Det är ändå ett par av de väldigt lätta saker jag funderar över, men de har jag ändå inte svar på just nu.
Kan inte ens svara mig själv på hur dags jag ska orka kliva ur sängen imorgon, om jag ens ska äta hos mamma eller kanske åka direkt till hästen.
Min vackra bruna springare, men sin vita stjärna och sin lena mule.
Tänker sitta i hagen och låta henne pilla i mitt långa hår, då kanske jag känner mig lite levande.

En tår bildas i ögonvrån, det är inte av trötthet och inte heller av skräp i ögonen. Det är snarare av ilska och frustration. Frustration över att aldrig få ta del av en annan människas tankesätt och ologiska beteende. Ilska över att bli ignorerad utan ursäkt och bortträngd i vanlig ordning.
Undrar om det tar ett par dagar, eller om det den här gången går veckor innan vi ens hörs igen. Hoppet om att träffas slocknade nog för länge sen.
Falska förhoppningar och lögner är något jag är uppvuxen med men hoppades på att vuxit ifrån, uppenbarligen är så inte fallet.
Vuxen är jag inte heller, väldigt sällan om jag absolut inte måste såklart.
Du ska ändå vara den som är vuxen i det här, så verkar det heller inte vara.

Du var ansiktet på perfektion, nu är du ett ansikte som alla andra..

Är i välkända gamla trakter snart, Borensberg. Där satte jag min fot första gången ett par dagar efter julafton 2004, det blev visst ett bra tag framöver och fram och tillbaka.
Roligt var det på den tiden då man inte hade så mycket mer bekymmer än ett brustet hjärta och skolan att sköta.
Firade även nyår där 04/05, lätt bästa jag gjort i hela mitt liv!

Men nu är vi där av helt andra orsaker, jobb är vad som står på schemat. Det är också mycket trevligt, fast jag ligger bak och funderar på att sova ett varv med Shila som fotvärmare. Spliff sitter fram och är förste bevakare!
Blev visst inte så mycket sömn inatt, hade svårt att somna och drömde de mest lustiga drömmar. Vaknade en gång i timme och trodde jag försovit mig, förstå då att jag är trött nu efter att ha sovit kanske max 2 timmar sammanhängande inatt.

Nu ska jag kasta alla tankar genom rutan och försöka blunda ett tag, wish me luck!

Varför vara rädd för något man vet, fast man egentligen inte vet.
Jag vet ingenting, fast på ett sätt vet jag ändå.
Mina tankar och mina ord är gåtor, förmodligen utan svar.

Du försöker tvätta bort dem som om de vore smuts, som det bara rann bort tillsammans med vattnet bort i oändligheten.
Du försöker se bortom det du mycket väl vet om, bortom det självklara.

Jag hatar hur du vänder mitt hjärta ut och in bara genom att titta på mig.
Jag hatar hur du får mig att känna mig så liten bara genom att röra vid mig.
Jag hatar hur du får mig att bli varm bara genom att vara nära mig.
Jag hatar hur du får mig att inte kunna släppa dig bara för ett par ord.
Jag hatar att ja tycker om dig så mycket som jag gör.

Fast egentligen hatar jag det inte ett dugg, snarare tvärt om!